Motvilligt öppnade hon köksdörren. Den gnisslade mer än vanligt, som om den också protesterade med. Försöktigt steg hon in i köket, ”som Mojje Mockasin” kom hon på sig själv att tänka. Solen sken in genom de höga fönstren, lite disigt ljus genom smutsiga rutor. Där, till höger om den gamla knarrande kylen, hängde det rosablommiga förklädet hennes mormor och senare hennes mor alltid använt vid bak, stek, disk och till och med grill dags. Med darrande händer knöt hon det runt sin mijda, slätade ut det med båda händerna innan hon formade sitt bångstyriga hår till nån slags hästsvans. ” Hår i maten är lika illa som en fluga i soppan” hörde hon mormor Valty’s röst så klar i bakhuvudet att hon snurrade runt för att möta leendet och rynkorna som hörde till rösten, bara för att inse att det inte var något annat än den gamla hederliga köksväggen bakom henne. Drömmande tog hon tag i handväskan, letande efter receptet Johanna hade skickat förra veckan. Receptet till hennes bästa väninnas favoritbröd, som hon lovat att …